Månaden november är här. Det regnar, är grått och mörkt. Vintertid är här och jag är helt slut när klockan är tio på kvällen. Det är ingen lugn tid på jobbet direkt, det är jobb, jobb och åter jobb. Dagen kan jag inte ens beskriva i ord, jag finns, kunderna är nöjda alltså är allt bra! Just nu ser jag bara dagarna rusa förbi, det är en dimma, av lyckorus och stress. Livet är härligt, men det är aldrig något ledigt. Förutom en söndag då man endast gör 8 timmar på jobbet. Det är ledighet och frihet. Men pappa peppade mig med positiva saker idag och jag ser bara positivt på framtiden och pengar. Det är bara så här bra det kan bli,
jobb, jobb och jobb. Är hemma nu i alla fall, men väntar på Björn. Tar mig ett glas rött innan läggdags, tänker på planering inför helgen. Jobb, jobb och jobb. Perfektionism! På jobbet, hemma och med barnen och med mig själv och med Björn. Går det att lyckas överallt? Med allt? Det ska gå och det kommer att gå! Jag ser hur juni närmar sig, 2 veckor på Rhodos med familjen och väntan! Men först kommer jul, då pratar vi 2 dagars ledighet som vi är värda och som betyder guld. I mitt förra liv så kändes några dagars jobb i månaden som världens uppoffring men det går inte ens att jämföra med det liv jag har idag. Idag är det bättre, det finns en framtid för mig och familjen. Men tiden går och jag blir äldre. Jag undrar vart livet tar vägen? tiden? Hjälp!!! ´Det är det jag kommer att tänka på, jag blir gammal, tiden rusar förbi och hinner jag njuta? Det är otäckt, riktigt otäckt!
