Zakarias

Zakarias nyfödd feb 2006
Zakarias våren 2006
Zakarias våren 2006
Zakarias oktober 2006
Zakarias sommaren 2006
Zacke 2007
Zacke 2008
Zacke 2009
Zacke 2010
Zacke 2011

Om 4 dagar är det 5 år sedan Zakarias föddes. Jag kommer ALDRIG att glömma den dagen. Det var den lyckligaste dagen men även den jobbigaste. Förlossningen var fruktansvärt långdragen och jobbig och det blev hastigt avslutat och de tog Zakarias direkt han kom ut. Han mådde inte så bra :( Efter ett dygns slit med värkar på sjukhus så är det ingen höjdare när de tar ens barn. Det blev många nätter på sjukhus och på Neonatalen. Inte ens på SöS hittade de felet på Zacke :( De trodde han hade CF (cystisk fibros) och sedan någon tarmsjukdom som var jätteovanlig. Vi svävade mellan hopp och förtvivlan. En dag sa de till oss att han måste skickas med helikopter till Astrid Lindgrens sjukhus och vi fick prata med någon kurator/psykolog. Kommer knappt ihåg. Vi levde i en instängd bubbla, svårt att förklara om man inte varit där. Det enda liv man vet är ett sjukhus och man vill inte lämna det eftersom ens barn är där. Men till slut var vi tvungna och vi lämnade sjukhuset utan Zakarias. Några dagar senare sa en läkare, snart ska ni få köra Zakarias i vagn här på sjukhuset. Den känslan som spred sig genom kroppen är svår att beskriva. Vi skulle få ta hand om vårat barn själv för några minuter. Jag vet inte att jag känt den glädjen före eller efter. En sköterska frågade oss under perioden som Zakarias låg på sjukhus. Vad är ni mest rädda för? Att han inte ska överleva detta.. Vi fick aldrig något svar. Ena stunden var man lyckligast i världen men det försvann lika fort i förtvivlan. Jag kommer framförallt ihåg hur jag kämpade med bröstpumpen. Det var ett evigt tjatande om hur viktig min mjölk var för Zakarias. Jag satt i ett rum fullt med massa andra mammor och pumpade mjölk i någon apparat från väggen tror jag. Och det jag fick ut skulle gå till Zakarias sondslang. När jag en dag upptäckte att de tog ersättning i hans sondslang istället föll min värld samman. Så jag kämpade med detta pumpande i onödan kändes det som. I 5 veckor kämpade jag med pumpandet men efter dessa veckor tog Zakarias äntligen bröstet. Det var en lättnad. Zakarias blev som sagt aldrig frisk på SöS och de hittade aldrig något fel. Det tog 6 månader tills vi fick åka in akut på Mälarsjukhuset och då var det kris. Jag sa att vi inte ens kunde ta tempen på Zacke och då äntligen förstod den underbara läkaren på Mälarsjukhuset. Äntligen en bra läkare!! Vi blev snabbt skickade till Akademiska i Uppsala där vi än en gång träffade en underbar läkare på tarmavd. Här konstaterades att Zakarias var född med analstenos. Efter 6 operationer, den sista 25 maj 2008 är Zakarias frisk. Han är pigg som vilken 5 åring som helst! Jag har mått upp och ner efter detta och det har verkligen inte varit lätt alla gånger. Men det har gått bra och jag och Björn har fixat detta tillsammans. 5 år har gått sedan detta och det har gått så otroligt bra. Vi älskar dig så mycket Zakarias och vi är så glada att du valde att komma till oss!